Fosfor-baserade flamskyddsmedel är en klass av flamskyddsmedel som använder fosfor som kärnan i flamskyddskomponenten. baserat på deras kemiska struktur kategoriseras de främst i oorganiska och organiska typer. Oorganiska fosfor-baserade flamskyddsmedel inkluderar röd fosfor och ammoniumpolyfosfat (APP). Röd fosfor är en vanlig oorganisk variant som är känd för hög flam{5}}effektivitet; under förbränning omvandlas det till ämnen som fosforsyra och metafosforsyra, och bildar ett skyddande skikt som utesluter syre. Det är dock mycket benäget att absorbera och oxidera fukt, är känsligt för värme, friktion och stötar och har en inneboende färg. Ammoniumpolyfosfat (APP) är en oorganisk polymer med en variabel grad av polymerisation; den har god termisk stabilitet och låg vattenlöslighet, sönderdelas vid upphettning för att frigöra fosforsyra och ammoniak, vilket främjar uttorkning och förkolning.
Organiska fosfor-baserade flamskyddsmedel inkluderar fosfater, fosfiter och fosfonater. Fosfater, som trikresylfosfat (TCP) och trifenylfosfat (TPP), erbjuder både flam-hämmande egenskaper och mjukgörande effekter. Fosfiter, såsom trifenylfosfit (TPPi), ger flamskydd tillsammans med antioxidantegenskaper. Fosfonater, såsom dimetylmetylfosfonat (DMMP), kännetecknas av högt fosforinnehåll, hög flam-effektivitet och relativt låg flyktighet. Vissa organiskt fosfor-baserade flamskyddsmedel lider dock av problem som hög flyktighet och migration, eller negativa effekter på materialegenskaper.
De flamhämmande mekanismerna hos fosfor-baserade flamskyddsmedel involverar främst mekanismer i gas-fas och kondenserad-fas. I gas-fasmekanismen sönderdelas flamskyddsmedlet för att generera fosfor-innehållande radikaler (som PO•); dessa fångar H•- och OH•-radikaler för att avbryta kedjereaktionen, medan sönderdelningsgaserna späder ut de brännbara gaserna. I den kondenserade-fasmekanismen sönderdelas flamskyddsmedlet för att producera fosforsyra, metafosforsyra och liknande föreningar; dessa främjar uttorkning och förkolning av materialet för att bilda ett termiskt-isolerande kollager eller skapar en glasliknande-smält beläggning på materialets yta.
Flamskyddsmekanismer
De flamhämmande mekanismerna hos fosfor-baserade flamskyddsmedel involverar i första hand två lägen: gas-fasverkan och kondenserad-fasverkan.
Fosfor-innehållande tillsatser fungerar huvudsakligen i den kondenserade fasen. Deras mekanismer är följande:
Gas-fasmekanismen involverar nedbrytning av flamskyddsmedlet för att producera flyktiga fosfor-innehållande radikaler (som PO•). Dessa radikaler avlägsnar väteradikaler (H•) och hydroxylradikaler (OH•) i flamzonen och avbryter därmed förbränningskedjereaktionen. Samtidigt späder icke-brännbara gaser (som ammoniak och vattenånga) som genereras under nedbrytning ut koncentrationen av brännbara gaser.
Den kondenserade-fasmekanismen är det primära verkningssättet för fosfor-baserade flamskyddsmedel. Vid uppvärmning under förbränning sönderfaller fosforhaltiga föreningar- och bildar ämnen med starka uttorkande egenskaper, såsom fosforsyra, metafosforsyra och polymetafosforsyra. Dessa ämnen främjar uttorkning och förkolning av polymermaterial som innehåller funktionella grupper som hydroxyler, vilket skapar ett tätt, icke-brännbart kolhaltigt värmeisoleringsskikt på materialets yta. Bildandet av kol minskar värmeöverföringen från lågan till den kondenserade fasen. Fosforsyra absorberar värme genom att hämma oxidationen av CO till CO2, och därigenom sakta ner uppvärmningsprocessen. Dessutom kan vissa fosforsyraprodukter smälta och bilda en glasartad vätskefilm med hög-viskositet eller -genom synergi med kvävekällor-skapa ett svällande skummat kollager. Detta skikt blockerar effektivt överföringen av externt syre och värme in i materialet samtidigt som det förhindrar att brännbara flyktiga produkter läcker ut inifrån.
För att förbättra flamskyddet används ofta synergistiska system som kombinerar fosfor-baserade flamskyddsmedel med andra flamskyddsmedel-som fosfor-kväve eller fosfor-kiselkombinationer-. Till exempel kan ett synergistiskt system som består av skiktade silikater och fosfor-baserade flamskyddsmedel utöva flam-effekter i både gas- och kondensfasen, vilket avsevärt ökar den totala effektiviteten.
Dessa ämnen-inklusive röd fosfor, ammoniumpolyfosfat, fosforamider, trikresylfosfat och de flesta andra fosfor-innehållande föreningar-kan höja materialets antändningstemperatur.
